Det finns skivor som man inte minns att man hörde första gången, eftersom de alltid tycks ha funnits. Jazz på svenska är en sådan för mig. Den spelades hemma när jag var liten, den spelades på radion, och den spelas fortfarande överallt, från caféer till minnesstunder. Det är lätt att glömma hur ovanlig den var när den kom.
Pianisten från Söderhamn
Jan Johansson föddes 1931 i Söderhamn i Hälsingland. Han blev tidigt en efterfrågad pianist i den svenska jazzen och spelade under en period på kontinenten, bland annat i Köpenhamn, där många amerikanska jazzmusiker bodde och arbetade på 1950- och 1960-talen. Han spelade också med amerikanska solister som turnerade i Europa, däribland saxofonisten Stan Getz. Han var känd för en ren, klar anslagston och för ett harmoniskt sinne som kunde göra mycket med få toner.
Skivan som blev en klassiker
Jazz på svenska spelades in under första halvan av 1960-talet och gavs ut 1964 på skivbolaget Megafon. Sättningen är så enkel som den kan bli: Jan Johansson på piano och Georg Riedel på kontrabas. Materialet är svenska folkvisor och låtar, bland dem Visa från Utanmyra, som blivit skivans mest kända spår.
Det som gör skivan särskild är återhållsamheten. Melodierna får stå i centrum. Johansson lägger till jazzens harmonik och frasering, men utan att trycka undan visornas egen karaktär. Riedels bas är både fundament och motröst. Resultatet låter varken som folkmusik eller som amerikansk jazz, utan som något tredje.
Att lyssna på Jazz på svenska
- Lyssna på tystnaden. Lägg märke till hur ofta ingen av musikerna spelar alls, och hur pauserna bär melodin.
- Följ basen. Georg Riedel spelar sällan en vanlig gående bas. Han svarar på pianot, ligger kvar på en ton, eller tar melodin en stund.
- Jämför med originalen. Leta upp en traditionell inspelning av någon av visorna. Det säger mycket om vad Johansson valde att ändra, och vad han lät vara.
Fortsättningen: ryska och ungerska
Jan Johansson fortsatte att arbeta med folkmusik från andra länder, bland annat på skivorna Jazz på ryska och Jazz på ungerska. Han skrev också musik för film och tv, och många svenskar har hört hans musik utan att veta det, bland annat i barnserien om Pippi Långstrump från 1969.
Jan Johansson omkom i en bilolycka 1968, bara 37 år gammal. Hans korta karriär har ändå satt djupa spår, och ett stort antal svenska jazzmusiker har sedan arbetat med folkmusik som utgångspunkt.
Ett arv i svensk jazz
Johansson var inte ensam om att förena jazz och folkmusik. Saxofonisten Lars Gullin skrev melodier med nordisk ton redan på 1950-talet, och många har följt efter. Det har blivit ett av de drag som gör svensk jazz igenkännlig utomlands. Om några av de andra namnen kan du läsa i texten om Alice Babs, Monica Zetterlund och Lars Gullin.
Källor och vidare läsning
Den här texten bygger på allmänt kända uppgifter om Jan Johansson och skivan. Vill du fördjupa dig är Musikverket och Svensk mediedatabas hos Kungliga biblioteket bra ingångar till svenska inspelningar och källmaterial, och Nationalencyklopedin har biografiska uppgifter. Skivan finns i många utgåvor och är en självklar plats i en första jazzsamling.
