Ibland frågar folk vilken jazzskiva de ska börja med, och svaret blir ofta en inspelning från 1959. Det är ingen slump. Under några år kring 1960 släppte jazzen greppet om de täta ackordföljderna från bebopen, och två nya vägar öppnade sig. Den ena kallas modal jazz, den andra frijazz. De låter väldigt olika men kommer ur samma längtan: att ge musikern mer utrymme.
Vad betyder modal?
I bebop byter ackorden ofta, ibland två gånger per takt. Solisten måste navigera snabbt, nästan som en bilförare i en tät stadskärna. I modal jazz bygger man i stället ett stycke på några få skalor, eller modus, som ligger kvar under långa stunder. Ett enda ackord kan vara i sexton takter. Det ger lugn, men också ett ansvar: när harmoniken inte driver musiken framåt måste solisten göra det själv, med melodi, rytm och dynamik.
Det mest kända exemplet är Miles Davis skiva Kind of Blue, inspelad 1959 med bland andra John Coltrane, Cannonball Adderley och Bill Evans. Öppningsspåret är byggt på två skalor och ett enkelt frågespel mellan bas och blåsare. Det låter självklart, nästan avskalat, och just därför har skivan blivit en ingång för så många.
Coltrane tar det längre
John Coltrane gick på några år från extremt täta ackordbyten till långa modala improvisationer. Med sin kvartett under 1960-talet, med McCoy Tyner på piano, Jimmy Garrison på bas och Elvin Jones på trummor, byggde han upp intensiva stycken där bandet kunde ligga på samma tonalitet i många minuter medan energin steg. Lyssna efter hur pianot lägger breda kvartsackord, hur trummorna rör sig i vågor snarare än i fasta mönster, och hur basen håller ett ankare som allt annat kretsar kring.
Frijazzen: när formen öppnas
Samtidigt kom Ornette Coleman till New York med ett band utan piano och med en helt annan idé. Hans skiva The Shape of Jazz to Come från 1959 har teman, men solona följer inte en fast ackordföljd. Musikerna lyssnar på varandra och reagerar, och tonaliteten kan förskjutas mitt i en fras. Namnet frijazz kommer från hans senare inspelning Free Jazz, där två kvartetter improviserade samtidigt.
Frijazz kan låta kaotisk vid första lyssningen. Mitt råd är att sluta leta efter takter och i stället följa ett instrument i taget, som man följer en person i ett myller. Ofta finns det melodier, rytmiska motiv och tydliga samtal mellan musikerna. Det är bara ingen som räknar högt.
Tre sätt att lyssna
- Följ basen. I modal jazz håller den ofta samma tonalitet länge. När den byter märker du att hela bandet byter färg.
- Lyssna på uppbyggnaden. Ett långt modalt solo har ofta en båge: lugn början, stigande intensitet, ett klimax och en väg ner.
- Ge frijazzen tid. Lyssna på ett spår tre gånger med några dagars mellanrum. Det som lät som brus första gången kan bli det mest levande du hört.
Arvet i Europa och Sverige
Den öppnare formen fick stort genomslag i Europa. Många europeiska musiker förenade den med egna folkliga melodier och en klangkänsla från kammarmusiken. I Sverige blev mötet mellan jazz och folkmusik ett eget spår, som du kan läsa om i texten om Jan Johansson och Jazz på svenska.
För helheten, från New Orleans till i dag, finns guiden till jazzens historia och stilar. Och vill du höra stilarna i ett rum snarare än i högtalarna är en klubbkväll det bästa sättet. I guiden om att lyssna på jazz live berättar jag hur det brukar gå till.
