Spår A4Spela jazz

Lära sig improvisera: gehör, skalor och att skriva av solon

Improvisation är inte magi. Det är ett språk man lär sig genom att lyssna, härma och pröva. Här är vägen som fungerade för mig, med övningar som går att börja med i kväll.

Två händer spelar på pianotangenter i ett mörkt rum med blått ljus

Jag var trettiofem när jag köpte min första kontrabas, och jag minns paniken första gången någon nickade mot mig mitt i en låt. Det var min tur att spela solo. Jag hade läst om skalor, men ingenting av det fanns i fingrarna. Det som till slut hjälpte var inte fler skalor, utan mer lyssnande. Improvisation är ett språk, och språk lär man sig genom att höra det talas.

Börja med örat, inte med boken

Den viktigaste övningen kostar ingenting: sjung med i solon du gillar. Välj en enkel inspelning, gärna en ballad eller en blues i lugnt tempo, och nynna med i några takter av solot. Gör det tills du kan fraserna utantill. Då har du lärt dig mer om frasering, rytm och tonval än ett kapitel teori kan ge.

  • Lyssna på samma låt många gånger i stället för många låtar en gång.
  • Sjung basgången. Den visar ackordens rötter.
  • Försök hitta tonerna på instrumentet efteråt, utan noter.

Bluesen är den bästa skolan

Den tolvtaktiga bluesen är grunden för en stor del av jazzrepertoaren. Formen är kort, ackorden är få och den går att spela i nästan vilket tempo som helst. Lär dig formen i en tonart, gärna F eller B-dur som är vanliga på jamsessioner, och spela över den varje dag. Börja med bara tre eller fyra toner. Begränsningen tvingar dig att arbeta med rytm, och det är rytmen som gör att ett solo svänger.

Ackordtoner före skalor

Många läroböcker börjar med skalor. Jag tycker det är lättare att börja med ackordens egna toner: grundton, ters, kvint och septima. Spela dem upp och ner över varje ackord i en låt. När de sitter kan du fylla i med tonerna emellan. Det ger solon som låter som att de hör hemma i harmoniken, i stället för att springa upp och ner i en skala som inte säger något.

Skriv av, eller transkribera

Att transkribera betyder att lyssna ut ett solo och lära sig det, gärna utan att skriva ner det först. Det är jazzens äldsta skola. Musiker har alltid lärt sig av varandras inspelningar.

  1. Välj ett kort solo, åtta eller tolv takter räcker.
  2. Lär dig sjunga det, med fraseringen och betoningarna.
  3. Hitta tonerna på instrumentet, fras för fras.
  4. Spela med inspelningen tills det låter som originalet.
  5. Ta en fras du gillar och spela den i andra tonarter.

Det finns program och appar som kan sänka tempot utan att ändra tonhöjden, vilket är till stor hjälp för snabba passager.

Standardlåtarna och komp att öva med

Jazzens gemensamma repertoar kallas standards: låtar från musikaler, schlager och jazzmusikernas egna kompositioner som alla förväntas kunna. Det finns samlingar med melodier och ackordanalyser, och det finns inspelade komp att öva till, både i bokform och som appar. Börja med några få låtar och lär dig dem ordentligt: melodin utantill, formen, och hur ackorden går. Det är bättre att kunna fem låtar väl än femtio dåligt.

Hitta andra att spela med

Inget ersätter att spela med andra. Studieförbund, kulturskolor och folkhögskolor har ofta kurser och ensembler i jazz och improvisation, även för vuxna nybörjare. Kolla vad som finns där du bor. Och när du känner dig redo finns jamsessionerna, som jag skriver om i texten om hur en jamsession går till.

Den längre vägen, från första instrumentet till första spelningen, beskriver jag i guiden om att börja spela jazz.

Texten bygger på allmänt tillgänglig kunskap. Program, priser och regler hos klubbar, festivaler och utbildningar ändras; kontrollera alltid aktuella uppgifter hos arrangören.

Konvoluttext av

Göran Wiklander

Jazzskribent och skivsamlare. Var i drygt femton år ideell arrangör i en lokal jazzförening, och spelar kontrabas på amatörnivå i storband och på jamsessioner. Ser du något som är fel? Hör av dig.

Vänd skivan

Nästa spår